Gångbara idéer och deras pris

För nästan precis 50 år sedan sablades behaviorismen, som kort är idén om att människor är oskrivna blad, ner av bland annat Noam Chomsky och den nya sortens vetenskapsmän. Behaviorismen hade tjänat ut sin roll som vetenskapligt paradigm och ersattes av andra, mer komplexa synsätt på sakernas tillstånd.

För trots allt kunde behavioristerna inte bevisa annat än att de upptäckt instinkter hos djur som de sedan applicerade på människor. Ett ganska olyckligt felslut. Efter ett ganska kort tag förlorade denna vetenskapliga riktning sin giltighet då den inte räckte till som förklaringsmodell vid mer komplexa frågeställningar. Om man skulle beskriva människans komplexitet när det gäller t.ex. lärande eller hur tänkande går till, krävdes någon annan förklaring än att vi bara reagerar på stimuli. Egentligen är det otroligt att behaviorismen fick ett så kraftigt genomslag. Eller är det det?

Idén om ett terra noleus, tomt land, som var en av kolonialismens grundbultar, går hand i hand med idén om tabula rasa, att människor är oskrivna blad. Idag finns det knappast några som skulle kalla sig behaviorister men denna tankeriktning, med sin speciella människosyn, tenderar ändå att sticka fram sitt fula tryne.

Länder som kolonisatörer kom till var naturligtvis inte tomma. Australien var enligt engelsmännen tomt då de lämpligt nog kategriserade aboriginerna som ”flora och fauna” och inte som människor. Inte heller var människor tomma ark som behavioristiska vetenskapsmän menade. Detta bevisade de själva då de under årtionden var besatta av experiment, som genomfördes på krigsfångar och mentalpatienter, långt ifrån dit något kritiskt söklljus nådde, där de försökte radera ut försökspersonernas hela medvetande genom bland annat elchocker och sinnesdeprivation. Dessa experiment lever idag kvar som tortyrmetoder, men även inom mentalvården, där man fortfarande försöker elchocka bort oönskat beteende. Men som sagt lyckades de inte bevisa sitt syfte. Medvetandet raderades inte ut. Däremot utsattes dessa människor för så pass omänsklig behandling att efterverkningarna ekade in i återstoden av deras liv.

Vårt rådande ekonomiska system fungerar också som bekant så, att det hela tiden måste söka nya marknader, nya områden för exploatering, för att överleva. Då är det ju ganska bekvämt om dessa "områden" är tomma. Vare sig de är tomma eller inte. "Tomt" land har inte funnits sedan det stora kolonialkriget första världslkriget, då de ledande nationerna i världen delade upp världsytan mellan sig. Idag kan vi översätta "tom" till ett område där det ännu inte har sålts en vara eller en tjänst av något slag. Som exempel kan jag ta utskrivningen av psykofarmaka till olika grupper av människor. Mentalpatiener har länge medicinerats. Men det är ett ganska litet antal människor om vi ser till hela befolkningen. Sedan kom ADHD och liknande diagnoser och medicineringen av de unga kunde börja. I samband med detta kom man på att varför inte medicinera de gamla som bara låg på långvården och var olyckliga. Nu hörs röster som menar att man borde medicinera en mycket större andel av folklagret för att få bukt med eventuella framtida utslag av ADHD.

Det är i dess enkelhet och dess skenbara logik som attraktionskraften hos behaviorismen fanns. Den appellerade till vårt sökande efter enkla lösningar. Och den fortsätter att attrahera trots att den vetenslkapligt har blivit tillintetgjord för länge sedan (i vissa sammanhang har man dock dammat av den igen, till exempel inom matematikundervisningen och specialundervisningen). Dess största påverkan är att den lever kvar i det allmänna medvetandet som den rådande uppfattningen om hur människor fungerar. Frågar man kvinnan på gatan hur man lär sig något så kommer hon med hög sannolikhet säga: genom att man berättar något för en person och personen får chansen att härma. Behaviorismen har alltså sin givna plats i ett system som stressar fram ett behov av enkla, snabba lösningar, och innan man har fått bukt med systemet så kommer man inte få bukt med de tankefigurer som behaviorismen spridit.