måndag 20 september 2010

En svag vänster kastar folk i armarna på högern

Det här valet är mer en förlust för vänstern än en vinst för högern. Att de rödgröna inte kunde ge mer av en fight än ynka 'Håll ihop' eller 'Vi kan inte vänta!' beror på att synfältet blir så kort när man inte ser utanför ramarna som kapitalismen ger. Har man ingen tydlig vision om att något annat än detta system är möjligt, så spelar man på någon annans planhalva. Men det finns undantag. F! har stolt ställt sig upp. De visar att det finns möjligheter att tänka, och skapa, något annat än detta. För vi kan inte acceptera normer, könsroller och förtryck bara för att de kommer med paketet.

Kapitalismens idéer är inte tilltalande. De får inte bäring och flyger högt likt drömmar om rättvisa och frihet. De behöver en rejäl dos konstgjord andning. Det tog 30 år av energi och enorma summor pengar innan nyliberalerna kunde lägga Latinamerika under sig. Detta gjordes med militärmakt, inte med övertygande argument. Så starka är vi. Ibland kan vi inte tillåtas leva för på grund av vår styrka. Det var endast genom att döda oss, fängsla oss och försätta oss i landsflykt som de kunde lyckas i Chile, Argentina, Uruguay, Iran osv. I oss inympade detta skräck, hopplöshet, offerkänslor och raseri. Vi kanske glömde vilka vi är. Vi kanske glömde vilka som gått före oss. Vi kanske inte längre visste om synen på oss själva som kraftfulla varit något annat än fantasier.

Likt parasiter stjäl de våra paroller och förvränger dem. För att de är attraktiva! För att våra idéer har liv och styrka, medan deras viskar, likt beroendets eko i narkomanens huvud, det döda; sluta kämpa, ge efter för dina rädslor, du vet väl att du står helt ensam?

Ibland är det lättare att vädja till folks rädslor än att nå deras tänkande. Det har det här valet visat. Ibland måste man krypa ihop för att ta nästa tigersprång. Ibland krävs det en halv nation rasande individer för att inte nöja sig med att lägga sin röst var fjärde år. Elda under din vrede. Dämpa inte din smärta.