Idag kom den första reaktionen på http://www.metro.se/nyheter/nu-far-larare-anvanda-vald-mot-elever/EVHlew!kqsbAZagw7c5I/. En av mina elever berättade att han hade blivit uppmanad av sin far att slå tillbaka om en lärare slog honom. Elever och föräldrar runtom i landet börjar ladda. För hur och vad de ska göra när elever lagligen får stryk av sina lärare. Och lärare laddar. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ratten-fortydligar-larare-ska-tala-hot-men-inte-vald "Herregud nu är vår arbetsplats likställd med väktarnas och polisernas gällande våld, kränkningar och hot vi kan förvänta oss."
Rättsskiparna har alltid varit känsliga för de politiska vindar som blåser. Men här har man varit något överambitiösa. Jag tror inte man menar att vara pojken som kastar sten på jättarna, men ändå har man, under samma vecka, lyckats förmedla att skolorna nu är frizoner för våld och hot.
Det är redan upplopp i förorterna på grund av den ojämlikhet som råder. http://www.metro.se/skane/det-ar-ett-uttryck-for-desperation/EVHlex!dH1v6jDx94h0Y/ Jag undrar hur dessa domar kommer att spä på de motsättningar som redan finns.
fredag 25 maj 2012
tisdag 22 maj 2012
Fri sexualitet under kapitalismen?
Härom kvällen kom jag och några kompisar i samspråk om sexualitet. Jag skämtade lite om att någon RFSU-sexualitet är jag då rakt inte någon anhängare av. Då menade jag typen "Allt är okej bara man använder rätt glidmedel." Självklart utgick jag ifrån att de höll med mig. Men icke. Varför blev jag egentligen så förvånad? Vi befinner oss trots allt i Sverige och här har man intagit en "fri" syn på sexualitet. Jag kan förstå att man var tvungen att ta spjärn mot en förtryckande sexualsyn på detta sätt under till exempel 68-rörelsen. Detta ställningstagande har fyllt en funktion, tjejer ska få bejaka sin sexualitet, ligga med vem de vill och ingen ska ha rätt att förtrycka någon annan på grund av sexuell läggning eller sexuella preferenser. Dock saknar jag ett tänkande vidare från denna punkt. Vi har liksom stelnat i denna frihetlighet, denna antipod till hur det var innan den sexuella revolutionen.
En av mina vänner hävdade att det är helt okej för honom om folk bajsar på varandra så länge det handlar om två samtyckande vuxna. Jag kan inte låta bli att undra, hur mår man efteråt om man blir bajsad på? Menar man att det som inte skulle duga för en själv eller de flesta av dem man känner är helt okej för en annan människa. Som om den människan är en annan typ av människa. Ja, då kanske man utgår ifrån att det finns två typer av människor. En typ som är hitom strecket och som skulle uppleva det som fruktansvärt förnedrande att bli skiten på en onsdag kväll och en annan typ som utan att bli påverkad negativt av det bajsas på den. Är det möjligt att undanta att det betraktas som förnedrande i samhället i stort att bli inkletad med avföring? Kan man stänga den vetskapen ute när man stänger dörren till sovrummet, eller vilken plats man nu väljer att praktisera detta? Eller, skulle förstågsigpåaren kanske mena, att leker man med bajs så leker man just med den typen av föreställningar, och ställer dem på ända. Man tar något förnedrande och gör det till något annat. Till sex.
Min kvinnliga, heterosexuella, vän menade (och förlåt mig nu för eventuella felciteringar) att hon i princip har haft schysst sex hela livet. Inga övergrepp, ingen manlig dominans, aldrig blivit tvingad till sex (verbalt eller på annat sätt), aldrig haft tjatsex eller sex för att vara snäll, sex för att man är rädd för att inte bli omtyckt. Ja, lite sån typ av sex som en undersökning visade senast förra veckan att en tjej per gymnasieklass har haft. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=427&artikel=5116670 Och som jag tror att det med ett tiominuters samtal går att vaska fram att alla kvinnor har haft. Någon gång. Eller mest hela tiden. Lite sån typ av sex, helt enkelt, som blir resultatet när människor som fått lära sig att underordna sig och åsidosätta sig och människor som lärt sig överordning och okänslighet inför andra möts och ska ha sex. För hur kan man undanta sexualiteten från resten av samhället? Är det inte lite naivt att tänka sig att vårt nuvarande system påverkar alla aspekter av livet. Förutom sexualiteten. Och självklart konsten, som av någon anledning också hamnar i detta kvasi-ingemansland. Men hur mycket vi med inbillningskraft försöker slå oss till den andra sidan av sexismen, där den inte längre finns, så är det inte möjligt att nå dit innan vi erkänner att den finns. Och påverkar oss i alla aspekter av vårt varande. Tyvärr. Förnekelse är inget ställningstagande utan tvärtom bara ett undangömmande av problemen. Så länge vi inte hanterar sexismen eller till och med menar att vi är förbi den, så kommer den att fortsätta växa som den olycksaliga varböld den är.
Jag förstår att man önskar att det ska vara bra och att sex handlar om njutning. Men tyvärr tror jag att det är svårt att veta vad njutning är ibland. Om man som tjej inte har en grundläggande trygghet i relationen och därmed kan slappna av är det omöjligt att veta om det är skönt eller om njutningen bara sitter i att vara åtrådd och att tillfredsställa andra. Så en slutsats man skulle kunna dra är ju mer tillfällig karaktär den sexuella förbindelsen har, desto mer riskerar den att vara på mannens villkor.
Jag menar absolut inte att vi ska fortsätta förtrycka människor på grund av deras preferenser. Det jag menar är att vi inte ska lämna några ensamma i självförakt. Vi missar också viktiga saker om vi säger att all sex är bra sex, som är det gängse sättet att se på sex i Sverige. Maktanalysen försvinner och vi tystar viktiga diskussioner som behövs för att motverka sexism och manlig dominans när det bara får verka i det tysta.
En av mina vänner hävdade att det är helt okej för honom om folk bajsar på varandra så länge det handlar om två samtyckande vuxna. Jag kan inte låta bli att undra, hur mår man efteråt om man blir bajsad på? Menar man att det som inte skulle duga för en själv eller de flesta av dem man känner är helt okej för en annan människa. Som om den människan är en annan typ av människa. Ja, då kanske man utgår ifrån att det finns två typer av människor. En typ som är hitom strecket och som skulle uppleva det som fruktansvärt förnedrande att bli skiten på en onsdag kväll och en annan typ som utan att bli påverkad negativt av det bajsas på den. Är det möjligt att undanta att det betraktas som förnedrande i samhället i stort att bli inkletad med avföring? Kan man stänga den vetskapen ute när man stänger dörren till sovrummet, eller vilken plats man nu väljer att praktisera detta? Eller, skulle förstågsigpåaren kanske mena, att leker man med bajs så leker man just med den typen av föreställningar, och ställer dem på ända. Man tar något förnedrande och gör det till något annat. Till sex.
Min kvinnliga, heterosexuella, vän menade (och förlåt mig nu för eventuella felciteringar) att hon i princip har haft schysst sex hela livet. Inga övergrepp, ingen manlig dominans, aldrig blivit tvingad till sex (verbalt eller på annat sätt), aldrig haft tjatsex eller sex för att vara snäll, sex för att man är rädd för att inte bli omtyckt. Ja, lite sån typ av sex som en undersökning visade senast förra veckan att en tjej per gymnasieklass har haft. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=427&artikel=5116670 Och som jag tror att det med ett tiominuters samtal går att vaska fram att alla kvinnor har haft. Någon gång. Eller mest hela tiden. Lite sån typ av sex, helt enkelt, som blir resultatet när människor som fått lära sig att underordna sig och åsidosätta sig och människor som lärt sig överordning och okänslighet inför andra möts och ska ha sex. För hur kan man undanta sexualiteten från resten av samhället? Är det inte lite naivt att tänka sig att vårt nuvarande system påverkar alla aspekter av livet. Förutom sexualiteten. Och självklart konsten, som av någon anledning också hamnar i detta kvasi-ingemansland. Men hur mycket vi med inbillningskraft försöker slå oss till den andra sidan av sexismen, där den inte längre finns, så är det inte möjligt att nå dit innan vi erkänner att den finns. Och påverkar oss i alla aspekter av vårt varande. Tyvärr. Förnekelse är inget ställningstagande utan tvärtom bara ett undangömmande av problemen. Så länge vi inte hanterar sexismen eller till och med menar att vi är förbi den, så kommer den att fortsätta växa som den olycksaliga varböld den är.
Jag förstår att man önskar att det ska vara bra och att sex handlar om njutning. Men tyvärr tror jag att det är svårt att veta vad njutning är ibland. Om man som tjej inte har en grundläggande trygghet i relationen och därmed kan slappna av är det omöjligt att veta om det är skönt eller om njutningen bara sitter i att vara åtrådd och att tillfredsställa andra. Så en slutsats man skulle kunna dra är ju mer tillfällig karaktär den sexuella förbindelsen har, desto mer riskerar den att vara på mannens villkor.
Jag menar absolut inte att vi ska fortsätta förtrycka människor på grund av deras preferenser. Det jag menar är att vi inte ska lämna några ensamma i självförakt. Vi missar också viktiga saker om vi säger att all sex är bra sex, som är det gängse sättet att se på sex i Sverige. Maktanalysen försvinner och vi tystar viktiga diskussioner som behövs för att motverka sexism och manlig dominans när det bara får verka i det tysta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
