Samvetsklausulen är bättre än prozac!

Jag stängde tyvärr inte av TV:n när Debatt visade sitt fula tryne i rutan igår kväll. Men jag kunde konstatera, när "samvets"klausulen debatterades, att vi åter är tillbaka på ruta ett. Under det åsiktsutbyte som följde pratade inte en enda om att det här är en debatt som redan har förts för 50 år sedan. Den drevs av kvinnorörelsen och man kom fram till att kvinnan har rätt till att bestämma över sin kropp och 1974 infördes fri abort i Sverige. Självklart var inte en enda feminist inbjuden. Carina Hägg, sossen vars förslag kuppades i Europaparlementet och kom att bli denna formulering om "samvets"klausul, var där och gjorde sitt bästa för att göra inlägg som höll någon slags anständig nivå. Men det uppkommer ett väldigt stort problem när man diskuterar på denna klausulnivå. Stannar man på den nivån och inte nämner vad det egentligen handlar om: Att detta är en attack på kvinnors rättigheter, blir varje inlägg ganska ointressant. Man spelar på den kristna högerns planhalva. Och där kan man inte vinna. Genom att diskutera "samvets"- (som om bara de som är emot abort har ett samvete) osynliggörs den stora frågan: Människor med fitta och bröst måste få bestämma själva. Så fort man säger att abort inte borde vara tillåtet menar man att ett foster värderas högre än en kvinna. Men det vet ju alla att ingen värderar foster speciellt högt. För dem samma som hävdar detta älskar kapitalismen och detta system har kommit på ett sätt att använda foster till extra bra kosmetiska produkter. Så skippa skitsnacket. Ni värnar inte om någon.

'Hur kan demokratiskt fattade beslut väga tyngre än den enskildes moral?' var spörsmål som luftades. Självklart förväntar jag mig inte att denna fråga kan besvaras av ett program som Debatt. Men jag undrar, när någon uttalar ordet demokratisk med ett äcklat ansiktsuttryck, hur långt tillbaka i utvecklingen den vill ta oss? Att det är innan 60-talet är ju uppenbart. Det blir till och med innan arbetarrörelsen och faktiskt way innan upplysningstiden då man kämpade för frihet, jämlikhet och broderskap. Ja, vi hamnar faktiskt mitt på en dynghög i feodalsamhället. Då hade kvinnor och människor i allmänhet det mycket bättre! Då fick feodalherrar och vasaller bestämma precis efter sin egen moral hur saker skulle göras utan att några skitiga arbetare, demokratiska beslut eller skräniga kvinnorörelser blandade sig i.

Men okej då, vi sjunker till denna absurda nivå och pratar lite om samvetsklausuler. Min moral som lärare hindrar mig från att sätta betyg. Faktiskt från att låta eleverna stämplas med så pass många bokstavskombinationer att vem som helst kan få sig en släng dyslexi när den försöker hålla reda på dem. Inte heller kan jag längre tänka mig att vi ska vara så få vuxna i skolan, så min moral tvingar mig att bombhota Manpower, shampofabriker och andra helt onödiga arbetsplatser, för att kunna ta arbetarna därifrån och tillföra lite extra resurser där de behövs. Vid närmare eftertanke kan jag absolut inte tänka mig att hålla ungdomarna inlåsta utan vi springer alla ner på Järvafältet, i bästa Lilla huset på prärien-stil, och syr ett cirkustält där de får undervisa mig och alla andra tråkiga vuxna i hur man har lite jävla kul!

Tack den kristna hathögern! Ni har fått mig att älska samvetsklausulen. Framåt kamrater! Ni vet alla vad som ska göras!